Fan vad enkelt allt var när man var liten.


  • Slog man sig, då fanns mamma och pappa där.
  • Var man hungrig, fanns mamma och pappa där.
  • Var man trött, fanns mamma och pappa där.
  • Var man ledsen, så fanns mamma och pappa där.
  • Var man rädd, då fanns mamma och pappa där.
  • Var man sjuk, då fanns mamma och pappa där
  • Var man arg, då fanns mamma och pappa där
Kan ni se mönstet? Jag har haft turen att alltid haft båda mina föräldrar bakom mig, och det har jag fortfarande. De vandrar bakom mig, faller jag baklänges, finns de där och fångar mig. Faller jag framlänges finns de där och ger mig en hjälpande hand. Behöver jag en knuff så knuffar de mig. Det finns så många som har skilda föräldrar, bara en förälder eller inga föräldrar alls. Därför har jag haft turen och även om de tror att jag tar dem för givet så ska de veta att jag verkligen inte gör det. Allas situationer är unika även min :) Och nu sitter jag i en studenlägenet 12 mil ifrån dem. Det verkar långt, men jag vet ju att de alltid är strax bakom mig. Älskar er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Glömmer du lätt bort vad du heter? Kryssa här så minns datorn åt dig!

mailadress: (publiceras ej)

Egen hemsida:

Skriv här:

Trackback
RSS 2.0